Skip to main content

Månad: augusti 2006

Övergripande politik – kommunalskatten

Vänsterpartiets politik för 200.000 nya jobb i offentlig sektor betyder att Huddinge Kommun skulle få mer än 360 miljoner i ökat statsbidrag. Då kan vi anställa drygt 1000 fler i kommunens verksamheter utan att behöva höja skatten. Det låter fantastiskt, men det finns faktiskt så mycket pengar över i statsbudgeten. Detta förutsätter att man istället för A-kassa för arbetslösa betalar ut lön till anställda i offentlig sektor. Vänsterpartiet vill alltså behålla dagens skattenivå i Huddinge.

Sveriges ekonomi går mycket bra, men fortfarande är arbetslösheten alldeles för hög. Staten beräknas gå med 16 miljarder i överskott under 2006 och socialförsäkringssystemen (pensioner och sjukförsäkringar bl a) gör ännu större plusresultat.

Företagen gör större vinster än någonsin och delar ut 170 miljarder i aktieutdelning i år. Detta är nästan svindlande tal som visar att Sverige är ett mycket rikt land. Tyvärr är denna rikedom mycket skevt fördelad, 2005 ökade de privata hushållens förmögenheter med 517 miljarder, men av dessa tog den rikaste hundradelen av befolkningen 400 miljarder.

Vad man vill göra med alla dessa pengar är en politisk fråga.

Vänsterpartiet vill ta överskottet i statsbudgeten och de pengar som man betalar ut i A-kassa för att skapa 200.000 nya jobb i offentlig sektor.

De borgliga partierna vill sänka skatterna med mellan 32 och 50 miljarder. (De är inte så överens ändå.)
Socialdemokraterna vill använda en liten del av överskotten till reformer och spara resten för framtida pensioner.

Att sätta 200.000 människor i arbete i den offentliga sektorn istället för på bidrag får naturligtvis också effekter på den privata sektorn. Köpkraften kommer att öka och därmed blir det fler jobb också i privat sektor. Hur många är det svårt att säga, så vi ger inga löften om det. De största vinnarna är ändå de arbetslösa som får ett arbete och alla som får en bättre äldreomsorg, handikappomsorg, förskola, skola, kultursektor, fritidsverksamhet osv. osv.

För att betala vår gemensamma välfärd vill Vänsterpartiet använda skatter istället för avgifter. Skatter betalar man efter förmåga, den rikaste betalar mest, medan avgifter kan slå hårt mot enskildas ekonomi. ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov!” Så kan man sammanfatta vår skattepolitik.

Vänsterpartiet vill öka skatterna på kapital och vinster, det skulle räcka en bra bit på vägen för att nå 6-timmars arbetsdag med full betalning.

Pengar finns det mer av i Sverige än någonsin, frågan är hur man vill fördela dem; till arbete och välfärd för alla eller till skattesänkningar eller till att lägga dem i kassakistan.

Kandidat nr 2 på kommunfullmäktigelistan: Dag Olausson är kommunalråd för vänsterpartiet, ledamot av Fullersta-Sjödalens demokratiforum samt ordförande för Gymnasienämnden.

Varför är det mest medelålders män

som lider av homofobi? Vad är dom rädda för? Kvinnor är mycket mer toleranta och insiktsfulla även i denna fråga!
Anledningen till min undran är en del idiotiska kommentarer jag hört under veckan, från just medelålders män. T ex ”Syftet med Prideveckan är väl främst att dela med sig av hiv”. Javisst, det handlar ju bara om sex i männens tankevärld, inte ett dugg om gemenskap och en (1) veckas socialt erkännande för en grupp där många tvingas leva ett påfrestande dubbelliv under resten av året.

Samt ”Måste man anordna en hel festival för att visa vem man är?” Nej, ibland räcker det med ett enda korkat uttalande!

Om vi ska vara krassa så minskar ju konkurrensen om ”honorna” för alla alfahannar – jag förstår fortfarande inte vad dom är rädda för? För varje kille som gillar killar blir det ju en tjej över för er andra? För att prata i termer som alla kan förstå!

Trots att vi har kommit längre med lagstiftningar och upplysning i hbt-frågor har ”gemene man” inte blivit mer tolerant under 30 år. Jag minns mitt gamla ungdomsgäng i söderförorten, där fanns en kille som alltid lyssnade och tröstade brustna hjärtan, som den storebror han var. Han var allmänt populär i gruppen, de andra killarna var tacksamma för att han tog hand om tårar och trams. Men så flyttade han ihop med en kille – och blev plötsligt föremål för häckling, med naiva och grova skämt, hela killgruppen vände sig emot honom. Medan vi tjejer bara fick en aha –upplevelse och förstod varför han alltid varit en gentleman. Som ni förstår försvann han helt från umgängeskretsen och familjen – Sören, om du läser detta förlåt oss för vår feghet, vi visste inte bättre då!

Elisabeth Ulin Karlsson